jenniethereese

Jag blir så oerhört ledsen över att få höra hur vissa människor växt upp, vilka villkor de har haft och hur deras närmaste behandlat dem. Det får mig att inse hur mycket tur jag har och har haft. Turen att få växa upp med världens finaste familj. Fyra oerhört stöttande och starka människor som jag har lyckan nog att kalla min familj. Ingen är perfekt, men skulle vilja säga att vår familjesituation är så nära perfekt det kan komma. Det är konstigt att man ibland inte kan se något ljust i vardagen, man ser bara problem. Och självklart är vi en familj som alla andra - vi har också våra problem, svaga sidor och starka sidor. Men vi har varandra och det är det som är det viktiga. 

 

Det finns så många barn i världen som växer upp utan föräldrar, eller med missbrukande och våldsamma föräldrar, utan någonstans att bo eller utan mat, utsatt för mobbning, etc. Detta får mig att funderar på vad jag har att klaga över? Jag har två underbara föräldrar och två beundransvärda systrar som längtar efter mig där hemma. Det har gått två månader men de längtar redan efter mig! Det är långt ifrån alla som får känna sig efterlängtade av sina anhöriga. Så ja, jag har haft tur här i livet. Tur att jag föddes in i den familj som jag gjorde. Och jag hoppas att alla barn som har närvarande, stöttande och älskande föräldrar inser vilken tur de har. För du behöver inte kolla långt bort för att hitta någon som inte haft lika tur. 

 

Det är över tjugo grader varmt och solen steker på orderntligt här där jag sitter på innegården. Jag är så lycklig. Lycklig över att jag har sådana fina människor i min omgivning, att jag fick chansen att resa hit (även om det är Topeka), att jag får plugga och lära mig nya saker varje dag. Det är livskvalité vill jag lova. En sådan här dag, med sådana här känslor, är något jag måste lära mig att ta vara på. För gud vad underbart det är att bara känna sig så glad, över saker som i min vardag ändå anses som småsaker. Men som i någon annans ögon inte är något annat än drömscenarion. Att man ibland har så svårt att ha perspektiv på saker och ting, man stänger in sig i sin egna värld med sina egna problem. Utan att inse de små eller stora saker i vardagen som faktiskt borde göra en lycklig. Tänk vilken konstig värld vi lever i, så mycket orättvisa. Men därför tänker jag ägna denna dag att vara lycklig över det jag har; min ömsesidigt villkorslösa kärlek till min familj (Mamma, det är inte bara Puma som älskar dig villkorslöst).

Söndag den åttonde mars. Tänk att det redan är mars, nästa vecka är det springbreak och sen är det bara åtta veckor kvar till jag åker hem, tror jag. Det har gått så fort. Börjar faktiskt gilla att bo här. Eller nej, jag gillar inte riktigt den här staden men har träffat så mycket härligt folk senaste veckorna så tror att det kan bli ganska jobbigt att åka hem.

 

Här sitter jag iallafall, snart nio på kvällen och försöker plugga men min självdisciplin har aldrig varit sämre. Konstigt är det, har bara mån-ons den här veckan så borde ju känna lite motivation. På torsdag åker jag till Los Angeles med tre härliga brudar och ska bara ha det jätte gött en vecka. Gud vad härligt det ska bli! Men innan dess har jag dunder mycket att göra klart, måste också fixa ett nytt simkort haha.. Börjar bli lite jobbigt att bara vara kontaktbar när jag vistas på campus. 

 

Vad har jag mer att berätta? Har varit på födelsedagsfester, basketmatcher, i grannstaden Lawrence och på en nattklubb, pluggat super mycket, tränat en del och ja umgåtts med alla härliga utbytesstudenter (och amerikaner för den delen). Har även fått två paket hemifrån, ett från Amanda & Tove med en massa gött och några dagar senare fick jag ett från Mamma och Pappa med en massa godsaker. Nu har jag knäckebröd så jag klarar mig till sommaren! Haha. Har även firat alla hjärtans dag med min fina finska vän, kollade på disneyfilmer, käkade glass och bara var allmänt tragiska haha. Har umgåtts en del med min "familj" och deras mysiga hundar också, så ja jag har det ganska bra ändå. Vädret här är helt underbart! Haft 20+ hela helgen, luktar till och med sommar ute. Och i Los Angeles verkar det vara uppåt 30 grader så ska bli skönt, dock har jag väl inte direkt några sommarkläder med mig.. haha men vi har planerat in en hel del shopping så har väl det när jag åker tillbaks iallafall! Håller även tummarna för att få besöka Disneyland en dag!! Såååå kul vore det.

 

 

 

Känner mig nästan som hemma här nu. Snart har det gått två månader och det känns inte längre konstigt att gå runt på ett nytt campus eller i en ny stad. Har dock en väldig hemlängtan ibland. Längtar tills det blir maj och jag får träffa min familj igen. Min fina systerson och min farfar. Men då slår det mig, att jag kommer ju inte få träffa dig farfar. Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på det. Vill bara åka hem, hitta dig sittandes på altanen i solen och bara prata bort en timme om din uppväxt, politik eller skolan.

 

De dagar jag inte har någon studiemotivation tänker jag på dig, jag vet hur stolt du skulle vara och då känns det mycket lättare. Att jag fick högsta betyg på mitt första prov här, ingen skulle vara lika imponerad som du. Ibland är det skönt att vara ett helt hav bort från hemma. För då känns det inte lika verkligt. Vill någonstans tro att du kommer sitta där på altanen och njuta av värmen när jag kommer hem. Du är så saknad. Tomheten du lämnat efter dig är oändlig. 

 

Älskade Farfar. Vad jag älskar dig.