jenniethereese

Att försöka blogg när man knappt hinner andas (enorm överdrift) är inte lätt. Men har haft ett par fantastiska dagar och många långa dagar sen sist jag skrev. Har bland annat skrivit tenta, grupparbeten och en fet rättsutredning som preics just nyss blev klar. Har även haft besök av världens bästa Elise, dagen innan jag åkte till Linköping för att ta igen förlorad tid med Sanja & Nico. Träffade även Emilia och myste med henne i hennes nya, fina lägenhet när jag var där. 

 

Just nu drunknar jag i plugg, både grupparbeten och enskilda uppgifter. Har bokat tid för min visumintervju, fått alla antagningsbesked från USA och snart bockat av allt på listan. 73 dagar kvar. EN DAG I TAGET. Imorgonkväll ska jag åka hem, gud vad skönt det ska bli. Längtar efter mina föräldrar och min systerson (självklart hans föräldrar också). Vi ska ha urnedsättning för Farfar på fredag, det känns dock inte lika bra. Ytterligare en förverkling av att han faktiskt är borta. Gud vad jag saknar honom, vad jag saknar dig Farfar! Det går inte en dag. 

 

Amanda verkar iallafall ha det toppen på andra sidan jorden. Men gud vad jag längtar efter henne! Egentligen har det ju inte gått så himla lång tid. Det är väl mest att hon befinner sig så fruktansvärt långt bort och att man inte riktigt har samma möjlighet att ringa & ses på det sätt som när hon bara var 14 mil ifrån. Men det finns ju faktiskt dom som bor kvar i Boxholm också! Som jag ska passa på att försöka hinna med att träffa. Vi får se hur det blir! Det har hänt något med det planeringsfreak jag faktiskt är, just nu känns det bara stressigt att planera att man ska hinna. EN DAG I TAGET blinkar återkommande i mitt huvud. Det värsta är att när jag lägger mitt största fritidsintresse - att planera - (skämt åsido) åt sidan glömmer jag bort så mycket, mycket viktigt som jag måste hinna med. Extra viktigt är det nu när det saker som handlar om OM jag kan åka den nionde januari eller inte. Sådant får inte glömmas. Röriga inlägg är visst min grej, haha älskar att det faktiskt finns folk som vill läsa det. Jag ska iallafall återgå till puggandet nu. Och fortsätta längta efter min älskade systerson.