jenniethereese

Jag blir så oerhört ledsen över att få höra hur vissa människor växt upp, vilka villkor de har haft och hur deras närmaste behandlat dem. Det får mig att inse hur mycket tur jag har och har haft. Turen att få växa upp med världens finaste familj. Fyra oerhört stöttande och starka människor som jag har lyckan nog att kalla min familj. Ingen är perfekt, men skulle vilja säga att vår familjesituation är så nära perfekt det kan komma. Det är konstigt att man ibland inte kan se något ljust i vardagen, man ser bara problem. Och självklart är vi en familj som alla andra - vi har också våra problem, svaga sidor och starka sidor. Men vi har varandra och det är det som är det viktiga. 

 

Det finns så många barn i världen som växer upp utan föräldrar, eller med missbrukande och våldsamma föräldrar, utan någonstans att bo eller utan mat, utsatt för mobbning, etc. Detta får mig att funderar på vad jag har att klaga över? Jag har två underbara föräldrar och två beundransvärda systrar som längtar efter mig där hemma. Det har gått två månader men de längtar redan efter mig! Det är långt ifrån alla som får känna sig efterlängtade av sina anhöriga. Så ja, jag har haft tur här i livet. Tur att jag föddes in i den familj som jag gjorde. Och jag hoppas att alla barn som har närvarande, stöttande och älskande föräldrar inser vilken tur de har. För du behöver inte kolla långt bort för att hitta någon som inte haft lika tur. 

 

Det är över tjugo grader varmt och solen steker på orderntligt här där jag sitter på innegården. Jag är så lycklig. Lycklig över att jag har sådana fina människor i min omgivning, att jag fick chansen att resa hit (även om det är Topeka), att jag får plugga och lära mig nya saker varje dag. Det är livskvalité vill jag lova. En sådan här dag, med sådana här känslor, är något jag måste lära mig att ta vara på. För gud vad underbart det är att bara känna sig så glad, över saker som i min vardag ändå anses som småsaker. Men som i någon annans ögon inte är något annat än drömscenarion. Att man ibland har så svårt att ha perspektiv på saker och ting, man stänger in sig i sin egna värld med sina egna problem. Utan att inse de små eller stora saker i vardagen som faktiskt borde göra en lycklig. Tänk vilken konstig värld vi lever i, så mycket orättvisa. Men därför tänker jag ägna denna dag att vara lycklig över det jag har; min ömsesidigt villkorslösa kärlek till min familj (Mamma, det är inte bara Puma som älskar dig villkorslöst).